ettunderbartårikaos.blogg.se

Igår hade Meya och Linn en dag där första gången var toppen. Meya var på Stellas och vågade åka den stora kanan helt själv. Överlycklig.

Linn gjorde sitt första besök på Jumpyard och var mycket nöjd med detta. 

Idag startade dagen i en tragedi. Meya tappade sin första tand och det kom blod. Hon blev så ledsen. Vi har fått peppat hela dagen att hon är en stor tjej men denna upplevelsen var inte rolig. Får se om det blir bättre imorgon när tandfen har kommit. 

Efter ett längre tävlingsuppehåll så red Linn och Dyzma pay n jump idag. Var anmälda till 60 och 70 cm (lätt D och lätt C). Men efter 60 rundan så fick Linn feeling och ville testa 80 cm (lätt B). En höjd hon aldrig hoppat hel bana förutom hemma. Det gick jättebra. De 6 första hindren. Allt flöt på. Sen får de en för snäv sväng till hinder 7. Dyzma stannar och Linn blir fast på halsen och kanar av till slut. Tyvärr så får hon inte hoppa upp och göra klart. Konstigt tycker vi då det är en träning och mn borde vilja att alla ska sluta med en bra känsla. Men Linn blev väldigt ledsen. Inte på Dyzma utan på situationen att hon inte fick göra färdigt. När hon står i hörnet som sällskap till hästen efter och tårarna rinner av besvikelse så blir jag så varm i hjärtat av att Linn klappar om Dyzma och talar om för honom att han är bäst.