ettunderbartårikaos.blogg.se

Har varit så mycket jobb, suttit idag också till 23.30, så inte orkat skriva.

I måndags hade Linn studiedag. Hon var så duktig. Klarade sig själv iväg på morgonen. Lyckades komma i tid till bussen. Skulle köpa bussbiljett själv. Vi hade tränat dagen innan men just när hon skulle betala så låg swish nere. Hon får inte panik utan löser detta och betalar med sitt kort istället. Så stolt jag är.

Så hon kommer iväg till Skövde och är flera timmar på Balthazar. Hade de inte stängt hade hon stannat längre.

Igår så får hon för sig att hon ska rida efter handbollsträning. Jaha så får det väl bli. Hittar en grupp hon kan rida med så hon kan rida igen när vi ändå är där. Gör ett jättefint ridpass.

Märks att Linn är lugnare och tryggare. Dyzma är mycket piggare i ridningen och inte alls så bråkig. Hon ska vara lyckas ta med denna avslappnade känsla även till tävling så skulle vi inte ha de bekymren vi har. Han är så superkänslig för olika känslor så om hon bara spänner sig lite så blir han på tvären. 

Idag så red hon ut en sväng och sen skulle hon in i ridhuset och jobba honom lite i trav och galopp. Svårt ute i mörkret. När vi kommer in så är det några andra som skuttar så hinder. Säger till Linn att hon får travhoppa. Dyzma är pigg och glad. De andra har hoppat färdigt så hon får ta 4 språng på 50-60 cm.

Därefter så kommer ju en mardröm. Helt plötsligt så ifrågasätter jag mig själv varför jag gör som hon vill och höjer bommen till 80 cm. Två fina språng på 80 blir det. Ångest är som bortblåst hos henne. Bara lycka. Jag själv har sån ångest så jag kan kräkas. Det är ju tur man kan byta känslor ett tag så hon får känna på lycka och inte bara elände och oro.

Men fy fasen va högt det är.