Börja om från början...
Kategori: Hundliv
Ja detta med hundträning är en berg och dalbana.
I lördags var det försök till passivitetsträning. Men ljudet av folkrace innebär en massa roliga människor och hundar som han känner och brukar busa med så bara ljudet drar igång honom till tusen. Efter 3,5 timmes stressande där inte ens märgben funka som avledning för att slappna av så la han sig till slut och vila. När vi sen var på väg hem så sov han hela vägen hem från Lidköping och hela kvällen hemma.
Igår var det giff cup i stan. Perfekt miljöträning.
Oscar och barnen fick före så tanken var Att jag och Freddy skulle spåra en bit av vägen. Nopp gick inte. Freddy satte inte ner näsan en gång, för att spåra. Så bara att avbryta och gå till fotbollsplan utan att spåra.
Väl på plats då fanns det ju så mycket kul. Tusen människor, flera hundra bollar och fler hundar än vad han någonsin sett samtidigt förrut. Jag la honom precis vid ingången för att först på håll kolla in omgivningen. Då kom en pojk på typ tio år och slängde sig på honom och ville gosa för han "älska schäfrar". Tro att man kan ha Freddy lugn under de omständigheterna va bara att glömma. Efter ett kramkalas mellan okänt barn och hund så gick vi in. Det tog faktiskt bara fem minuter innan han kom så pass till ro att han satte sig och lät folk gå förbi och bollar fara omkring utan att bry sig. Däremot så vill han gärna fram och hälsa på varje hund han såg.
Vi va på tre olika ställen, det ena lite lugnare, och på det sista stället kom han så pass till ro att han la sig ner och slappna av. Bra gjort killen!
På vägen ut genom folkvimlet så kunde vi köra lite lydnad och han gick jätte fint fot trots all störning. Sen när vi kom ut från området så märkte han ju att resten av familjen gick framför honom. Det går inte. Han måste va först och ha koll. Och får man inte gå först så ser man till att gå mitt i flocken iallafall
Idag blev det mer träning. Linn hade kompis hemma hos oss. När kompisen skulle bli hämtad så var ju lillebror 2 år med och tyckte det var kul att springa omkring. Så då skulle självklart Freddy va med och han knuffa omkull den stackars pojken. Tur att han inte blev skadad eller rädd utan sa bara att hunden ville busa. Å så rätt han har Men Freddy kanske behöver inse att man inte kan busa i full fart med en tvååring. Så igen blev det passivitetsträning och sen så körde vi lite lydnad. Gick bra. Testade lätta apporter. Ja han fattar vad han ska hämta men att ge tillbaka dem till mig är tråkigt. Roligare att springa omkring.
Så i mycket träning blir det till att börja om från början nu när vi är i denna jobbiga ålder.
Bara att se det som repetition och det är bra för alla.
