ettunderbartårikaos.blogg.se

Mot alla NPF regler som finns. Men vi köpte under förmiddagen. Förberedde Linn så mycket som möjligt och hon verkade med på noterna. Tjejerna spelade musik hemma hela dagen och hade värmt upp ordentligt. Meya sprang och mötte Oscar i dörren när han kom från jobbet och talade om att hon skulle lyssna på "sommartider" ute. 

De sov efter lunch, vi åt middag och kände oss tillfreds och åkte iväg.

Så fort vi parkerat bilen så märkte man av Linns stress. Hon hade så bråttom men visste inte vart vi skulle. Meya fick syn på två poliser som hon sprang fram och kramade och talade om att hon tycker om poliser. Stod och pratade med dem en stund. Med Meya berättade om att hon skulle bli ridande polis eller hovslagare samt om mitt och Oscars jobb och att hon har sommarlov hela tiden så ser jag att Linn blir lite lugnare i närvaron av polisen. 

Ställer oss i kön för att gå in. Vi har talat om innan att de kommer visitera och gå igenom väskor. Jag har med Linns flytande medicin och sagt till henne innan att får vi inte ta med den in så får du dricka den i entren. Blir lite för tidigt men bättre än inte alls. De luktar och försöker få det till hostmedicin. Ja berättar att det är ångestdämpande så kanske inte så konstigt de inte känner igen lukten. De låter oss ta med det in. Linn andas ut lite igen. Efter insläpp blir hon stressad igen. De kände bara över mamma och pappa. Gjorde hon nått fel? Borde hon inte få gå in? Försöker återigen lugna med att de inte visiterade barn. 

När vi kommer in så är det tur att lekplatsen finns där. Meya behöver bränna energi och Linn springa ur stress. 

De går och leker. Jag letar plats. Uppenbarligen är det många som blivit till åren i publiken och vill inte stå nära så knappt att jag kunde hittaplata bakom "under 13 år" gränsen. 

Knör mig ner och försöker breda ut mig det bästa jag kan. Efter ett tag så sätter sig folk mer eller mindre på varandras filtar så fick ringa tillbaka resten av familjen så de fick plats intill mig. 

Tjejerna är duktiga och glada. Vi har en mysig kväll ihop. Mot slutet blir Linn mer och mer stressad över att de inte spelat "sommartider". När Per Gessle dessutom skojar om att den inte ska vara med så blir hon sur. Hon var ju inställd på den. Låten kommer näst sist och glädjen kommer tillbaka. Meya försöker men kl 22.50 och hon har laddat sen lunch då var energin slut. Lite klapp och leende orkade hon med. Men sen lyssna hon och var nöjd med det. 

Konserten slut. Alla nöjda. Vi tar oss till bilen. Jag ska muta tjejerna med en tablettask så de är vakna hem. Två trötta tjejer måste så klart bli osams om smak. Det ger sig efter en stund. Tror inte de orka bråka.

Hem och i säng. Linn stensover. Meya har växtvärk. Vaknar flera gånger. Har väldigt ont. Mamma får lugna och massera. I den ytliga sömnen så bearbetas även konserten. Hon ligger och pratar / småsjunger i sömnen. 

Gårdagen kantades av ett evigt "ligga steget före" för min del. Linn tog världens sovmorgon så henne fick jag väcka. Men efter det så var de för pigga för att bara lägga sig och titta på film men för trötta för att göra något. Man fick vara med hela tiden och lyssna för att bryta och byta aktivitet innan det gick för långt. Funka nästa hela dagen. Fram emot kvällen så gick det inte mer. Inga större utbrott men då fick de hållas isär. Helst olika rum. 

Meya kommer i säng i vettig tid. Ja Linn också men här kommer betalningen för att vi gjorde något dagen innan. Nu är Alla tankar igång. Mycket ska bearbetas. Allt från musiken till fyllot som ramlade intill. Varje sekund med intryck spelas på högfart i huvudet. Gör att allt kommer upp men blir inte helt greppbart att hantera. Stressen ökar, andningen blir snabbare, ångesten tilltar. Efter flera timmars försök och med de extra mediciner vi kan ta till så är hon iallafall i säng. Långt efter midnatt somnar hon och sover oroligt. 

Ska det va så här? Så synd om henne. Hon är ju social och vill göra saker. Men det kostar henne så mycket. Hon kämpar och kämpar sig igenom det. Så stolt över det. Men är det värt det? Kanske. 

Vad är alternativet? Bara va hemma hela tiden? Ja kanske. Ångesten är nästan borta då men är det kvalitet att inte uppleva det andra kan göra? Detta är en svår balansgång. Och det gäller inte bara större grejer som konsert. Ett kalas med familjen, en fotbollsmatch eller vad som kan skapa samma.

Hur lär hon sig hantera det om hon inte utsätts för det? Eller ska man bara skydda och hoppas att det kommer med att hon blir äldre? Vet flera som tar bort allt jobbigt. Allt som kan bli konflikt. Allt som kan ge ångest. Kanske är det så man ska göra.

Vi tänker nog tvärtom. Utsätta lite lagom. Hennes adhd och ångest kommer inte försvinna. Vi går kurser och hon har samtalsstöd för stt lära sig hantera situationer. Då behöver hon lagom med situationer och mycket stöttning i situationer för att hantera den. På så sätt lär hon sig, skit jobbigt just då, men kommer ut starkare och mer förberedd för livet. Men kanske gör vi fel?

Någon dom har facit? 

Iallafall så var det underbart att få en riktig familljekväll där vi gjorde något tillsammans. En gyllene tid för mig ❤️