ettunderbartårikaos.blogg.se

Vårt kaos år är nu förbi då vi byggde hus och planerade bröllop under samma år. 2017 var för oss ett stort år då vi gifte oss den förste juli och hade slutbesiktning på huset den 7 juli. Nu när jag tänkte väcka bloggen till liv igen när vi samlat energi för att ta tag i allt som behöver göras runt ett hus tänkte jag först byta namn på bloggen men insåg att nej, alla våra år är underbara med lite kaos så namnet får stå kvar :)

En aktivitet. Så många tankar

Kategori: Hästliv

I två dagar nu så har Linn fått rida ut själv på Dyzma. Eller ja det har hon gjort korta svängar runt hagarna vid stallet förut också men nu har hon gett sig ut på entimmars turer. Det viktigaste i detta är att vi har fått en dotter som är otroligt stolt och bygger självförtroende. Idag när hon red iväg så vände hon sig mot mig med det störst leende jag sett på länge "hejdå mamma, vi ses om en timme".
Medan hon stolt som ett tupp skrittade iväg så for det så många tankar i huvudet på mig. Dels de självklara. "faan ta dig ponnyjäkel om du lämnar henne i skogen", "hoppas folk kan uppföra sig så inget händer" och "alla vilda djur håll er ur vägen". 
Men det var också många andra tankar av arbete som gjort att vi faktiskt kommit hit att hon vågar säga "hejdå mamma, vi ses om en timme". 
Hur arbetet med hennes ångest har varit. Att hon i värsta läget inte velat leva till dagar där hon inte kunnat gå ut till att i skogen kommer man dö osv osv. All stress, all ångest. Alla känslor som satt upp så mycket hinder och blockerat hennes möjlighet till att upptäcka och utveckla. 
Till en annan sida av hennes diagnoser nämligen perioder där hon rymt. Vi har haft perioder där vi haft huset larmat. Har inte gått att öppna ett fönster en gång utan att det tjutit någonstans. Man har stått i fönstret för att se att hon kommer tillbaka från brevlådan. Freddy har tränats för att hitta henne. Ja shit va vi har hållit på. Det finns perioder där jag mått så dåligt av att behöva lämna henne i skolan där jag inte kunnat ha konstant uppsikt för jag vet inte om hon kommer stanna i skolan. 
Nu släpper jag iväg henne en timme i skogen. Helt själv. MEN och detta är ett stort men. Hästar är oberäkneliga. Även fast Dyzma är cool i alla miljöer vi satt honom i så är han fortfarande ett flyktdjur. Han har också en personlighet som gör att hon kan åka av när som känns det som. Nä så är det inte längre. Å har säkert aldrig varit. Han är väldigt tydlig med vad han gillar och inte. Så troligen har något varit galet. Men iallafall. Lite bus kan han fortfarande hitta på även med öronen framåt 😉
Trots detta skulle jag aldrig släppa ut henne i skogen en timme med någon annan än just honom. Ja med Oscar då så klart. Men i övrigt inte. Ingen annan häst (i dagsläget), ingen kompis, inte med freddy. Nä ingen. Det är just kombinationen Linn och Dyzma som gör att jag kan släppa iväg dem en timme och känna mig trygg i att de kommer tillbaka. Orolig ja visst men ändå tillräckligt avspänd för att känna att detta kommer gå bra. 


Kommentera inlägget här: