ettunderbartårikaos.blogg.se

Vårt kaos år är nu förbi då vi byggde hus och planerade bröllop under samma år. 2017 var för oss ett stort år då vi gifte oss den förste juli och hade slutbesiktning på huset den 7 juli. Nu när jag tänkte väcka bloggen till liv igen när vi samlat energi för att ta tag i allt som behöver göras runt ett hus tänkte jag först byta namn på bloggen men insåg att nej, alla våra år är underbara med lite kaos så namnet får stå kvar :)

Minnen... Och förkyld

Kategori: Dagens reflektion

Idag är det 5 år sedan som Oscar tvingade in mig till sjukhus. Utan hans tvång hade jag kanske inte funnits idag. En rejäl lunginflammation höll på att rycka bort mig från min familj. Så tacksam för vården. Det är mycket gnäll om väntetider och köer. Men så när man på riktigt behövde det så fanns de där. Alla läkare, sköterskor och ambulanspersonal som räddade mig och tog väl hand om Oscar och Linn när de fick besked om hur dålig jag var. Efter det när man varit inne på akuten och suttit oändliga timmar i väntrum så har jag inte stört mig. Tråkigt ja men jag vet ju vad de gör där bakom. Kanske är det en som jag som kommer in eller någon ännu i ännu värre skick. Jag hade upp till 48 timmar på mig. Deras jobb handlar om sekunder som kan göra skillnad. Och när det som är akut är omhändertaget så hoppas jag de prioriterar barn. Sen kan de ta mig.
Eller, som på torsdag, när det blir ett år sedan Linn åkte in akut och de misstänkte nackfraktur. Vården var helt suveräna även då. Besluts tog fort. Men trots det så hann de alltid förbereda henne så hon kunde vara så lugn som det går när man ligger fixerad och det pratas om nackoperation.
Trots minnena så ligger jag nu i sängen och känner mig gnällig över att vara lite förkyld. Jag vet att det är en baggis. Egentligen är inte förkylningen något problem. Problemet är att det tar energi från mig. Med mindre energi blir jag mer irriterad och en sportlovsvecka där vi tjejer ska vara själva hemma när Oscar jobbar kan jag inte ha ont om energi. Det kommer bara leda till konflikt när jag inte orkar adhd tempot hela dagen. 

Men just nu är det mest synd om lilla skrutt. Man vet att Meya är förkyld och har jobbigt med luftvägarna när det tjuter så mycket att när hon sover i vårt rum med stängd dörr så överröstar hon ändå tvn med pip. 

Imorgon är fokus att bli friska. Och va tacksamma för allt vi faktiskt tagit oss igenom. 

Å dessutom Grattis farmor 🎉

Kommentera inlägget här: