Idag har jag fått bita mig i tungan. Linn har inte gjort något, vad hon anser fel, men det är så många små saker som skaver hos mig. Det senaste har hon varit så extremt ordgrann. Det har varit under en period och blir mer och mer. Idag skickade jag till och med och frågade Oscar om han ser någon misstanke om autism? Hon är så fyrkantig och ordgrann att det blir typ knas hela tiden. Jag blir sjukt irriterad. Samtidigt som jag vet att jag inte kan vara det utan måste bita mig i tungan. Borde vi ge oss på en ny utredning? Orkar vi det? Ja det är klart vi måste orka om det verkar hänga kvar och försvåra hennes vardag. Hon mår så mycket bättre när hon får reda på vad som händer i henne. Men i dagsläget så försöker jag tänka på det samt att inte bli irriterad i förväg.