ettunderbartårikaos.blogg.se

Om hon var helgens gladaste var jag helgens stressigaste. Jag hade ridläger. Lipton är skadad så fick rida Kakan. Väldigt olika hästar och vad jag sett på lektioner verkar Kakan vara lite besvärlig. Men helgen gick riktigt bra. Vi avslutade med att rida dressyr Lätt C program. Med tanke på att jag bar kunde vägar och inte vart övergångar skulle ske och att sista delen blev kaos så fick vi väldigt fina poäng. Nästan 63% och jag är väldigt nöjd. 

Och eftersom det inte är fullt upp med läger så tävlade Linn samtidigt. Så mellan mina ridpass var jag på tävlingsplatsen för att Linn skulle kunna få rida sina starter. 

Helgens stoltaste måste ändå vara Linn. Eller jag och Oscar var det över henne iallafall. Startade sin största tävling hittills. Rider först en Lätt D avdelning B. Felfri och rosett. Strax efter hon gått i mål så börjar det åska. Hon hinner vila en kort stund, äta lite och skulle precis gå och titta på en gammal stallkompis när åskan började. Hon gömde sig i bilen under täcke med airpods. Jag fick filma kompisen och skicka till henne. Åskan kommer in från flera håll. Prisutdelningar sker utan häst, en kortare paus mellan klasser läggs in men när det är dags att göra i ordning så smäller det rejält. Linn säger att det inte kommer att gå. Jag säger ok, vi kan stryka dig. 40 min innan start bestämmer hon sig för att rida. Hästen görs i ordning, Oscar promenerar ponny medan jag leder runt Linn på en bana. Bangången är katastrof. Hon har sån ångest att den inte går in. Vi går två gånger, hon pekar en gång, försöker komma ihåg. Det går inte. Vi går till framridning och framhoppning. Dyzma är trög. Inte så konstigt Linn är inte riktigt med. På väg till framhoppningen frågar Linn mig vad hon ska göra om det börjar åska massor när hon ska starta. Svarar "rid fortare så kommer du ut". Hon nickar. 

På framhoppningen hör jag henne säg för sig själv flera gånger "jag är inte åskrädd". Jag och flera andra vuxna står i mitten av hindren på framhoppningen och tycker det är otäckt. Åskan är nära. På flera håll. Varför pausar de inte? 

Linns tur att starta. Precis när hon rider igenom start så smäller det högt bakom henne. Hon stelnar till. Blir hård i handen. Dyzma bockar. Linn ruskas tillbaka. Driver fram honom och fortsätter. När hon rider mot hinder 4 kommer en blixt och knall precis framför henne. Hon beskriver själv att det blev jätte ljust och precis i avsprånget å försvann blixten och då blev det nästan svart. 

Hon rider klart. Är felfri och ligger på placering efter sin omhoppning. Rider av banan. Säger direkt att det är 8 starter kvar så det blir ingen plats. Vi kan gå till bilen. Ber henne skritta av. Hon ber om bilnycklarna och frågar pappa om han kan gå med Dyzma. Hon springer till bilen. In under täcket. Ringer efter en stund. Frågar hur det går. Fortfarande på placering. Suck. 

Tävlingen är slut. Ringer upp henne och berättar att hon kom 32 hundradelar utanför placering. Den näst sista startade petade ner henne. "Bra då slipper jag gå ut" svarar hon. Suckar av lättnad. Aldrig har hon varit så glad och nöjd över stt missa placering. 

Att hon gör denna tävling är en sådan bedrift så det är helt galet. Hon är livrädd och banan genomförs knackigt. En annan dag hade de haft mer flyt. Då hade de tagit rosett. Idag är vi så nöjda och stolta med genomförandet.

Även lördagen gör hon en start. Denna gången längre från placering men fortsatt felfri och håller sig till sin tänkta plan vilket gör oss mer än nöjda. 

Nu har hon varit på några dagar läger. Väldigt redigt tar hon hand om sin fyrbenta vän. Tyvärr ställer väder till det för en del äventyr men tror nog de har det rätt så bra